Han menar att Sverige tillsammans med andra fredsälskande länder bör gå i täten för diplomati och trygghetsskapande åtgärder som minskar spänningarna i Europa och skräms av den krigshets som han menar piskas upp i Sverige.
”Det latenta kriget i Donbass blev värre och värre. Hösten 2021 började ryssarna mullra och skickade ned 100-150.000 man i sina bataljonsgrupper till gränsen till Ukraina. Då i december kom det så kallade ryska ultimata i två brev, dels till USA och dels till Nato” fortsätter Sven Hirdman i tecknandet av den historisk bakgrund jag bett om till där vi är i dag. Jag träffar Sven Hirdman i hans hem i Bromma i Stockholm.
”I brevet kräver Ryssland att man tar hänsyn till ryska säkerhetsintressen och att Nato återgår till det säkerhetspolitiska läge som gällde före Sovjetunionens fall, men också att man skulle förhandla om nedrustning.
Nato skulle bort från ryska gränser. Amerikanarna hade funnits där med så kallade militärattachéer och rådgivare i Ukraina och inte minst var de närvarande under Maidantillställningen 2014. Dåvarande amerikanska toppdiplomaten Victoria Nulan lär ha saboterat den överenskommelse som övriga utrikesministrar kommit överens om med Janukovitj och med den ukrainska oppositionen. Redan 2008 ville USA:s president George Bush den yngre ställa ut ett löfte till Ukraina att de skulle få bli medlemmar i Nato, men då sa Tysklands förbundskansler Angela Merkel nej.
2021 kom alltså det här ”take it or leave it-budskapet” och jag menar att det var klumpigt formulerat av ryssarna, ”skall de nu ha veto när det gäller vår utrikespolitik”, men det menade man inte enligt Lavrov efteråt. Men det kunde tolkas så och det skapade stor uppståndelse. Det centrala i budskapet var dels att Ukraina inte skulle bli medlem, dels att man skulle komma igång med förtroendeskapande åtgärder.
Jag trodde ju själv så sent som dagen innan att ryssarna inte skulle gå in i Ukraina. Det var uppfattningen hos Zelensky själv, hos vår ambassadör i Kiev och bland amerikanska rysslandsexperter likaså.
Man kunde förstå att det skulle gå åt pipan om ryssarna gick in. Det gick också snart upp för Väst att ryska armén inte fungerar så bra som man trott. Den lider av den gamla ryska och tsaristiska stuprörsmentaliteten att det är chefen som bestämmer. Då blir det svårt både med samordning och flexibilitet.”
– Det viktigaste nu är att det blir ett eldupphör. Där hundra och tusentals människor dör varje dag. Trump är en förfärlig person men han verkar ändå ha uppfattningen att man måste få slut på detta krig. I bästa fall kan det bli så. Det står och väger. Det kan bli ett eldupphör inom en månad eller två, men det är något av ett chicken race mellan amerikanerna och Ryssland och mellan Trump och Putin, säger Sven Hirdman.
Han tycker inte att Västmakterna skall skicka mer och mer vapen till Ukraina då han menar att det bara förlänger kriget.
– Det måste bli en diplomatisk lösning. Ett erkännande av realiteterna. Det finns en konflikt inom Ukraina mellan det ryska i öster och det övriga i väster. Det bästa vore att gå tillbaka till Minskavtalet. Krim är ryskt och kommer att förbli ryskt. Gränser har ändrats förut. Kosovo slets ut från Serbien exempelvis, Nagorno Karabach har Azerbadjan tagit tillbaka från Armenien. Det blir förändringar, konstaterar Sven Hirdman.
– Om de inte går tillbaka till Minskavtalet, vilket inte är troligt, så får det väl bli en del av den ryska federationen och Krim också. Problem finns med områdena där emellan, Zaporizhia och Kherson, och det kommer man inte att lösa i en handvändning. Där får man kanske börja med ett eldupphör, och sen någon slags internationell övervakning.
Han säger vidare att det är nödvändigt att Ukraina accepterar att inte gå med i Nato, och att sanktionerna mot Ryssland lyfts bort.
– Ryssland behöver få komma in i olika internationella fora igen. De jämför sig hela tiden med USA och vill behandlas som likvärdiga med amerikanarna. De vill ha igång förtroendeskapande åtgärder igen som att diskutera vapenfrågor. Att inte flyga för nära gränser. Dialog, regelbundna möten, begränsningar i hur man kan använda robotar, exemplifierar Sven Hirdman.
Han menar att USA hela tiden sett först Sovjet och nu Ryssland som den stora motståndaren och att man därför inte haft något emot att det dör en massa ryssar i Ukraina.
– Det finns de som tror att så fort det blir någon slags fred i Ukraina kommer Ryssland att bygga upp sin krigsmakt och vänta på nästa tillfälle att slå till mot Ukraina igen eller mer sannolikt att det kommer att anfall mot Polen, Baltikum, Finland eller Sverige. Det menar jag är nonsens, säger Sven Hirdman.
– Det finns inte något rimligt skäl att anta att ryska statsmakten skulle vilja initiera ett krig mot ett medlemsland i Nato eller EU om inte Rysslands existens står på spel. Västmakternas totala militära och ekonomiska övermakt är för stor, menar han.
Sven Hirdmans uppfattning är att konflikten mellan Ryssland och Ukraina har sin huvudsakliga grund i två faktorer. Dels Natos expansion mot ryska gränser. Dels olösta problem med gränsdragningarna efter Sovjetunionens fall.
Jag har läst om en skrivelse från amerikanska diplomater som varnade för att Natos expansion äventyrade den demokratiska utvecklingen i Ryssland?
– Bill Burns, som var ambassadör i Moskva, därefter vice utrikesminister och sedan chef för CIA, skrev just det här i en av sina sista rapporter från Moskva.
I samband med Rysslands invasion av Ukraina övergav socialdemokratin den svenska tidigare linjen om alliansfrihet. Olyckligt, menar Sven Hirdman.
– Jag anser att vi har hamnat helt fel. Vi övergav en politik som hade fungerat länge. Det är slående hur snabbt och med hur liten eftertänksamhet den omsvängningen skedde. Först beslutet om Natomedlemskapet och sedan DCA-avtalet. Båda besluten tagna utan någon ordentlig utredning och debatt innan, säger Sven Hirdman.
Han menar att den allvarliga krigsrisk som nu därför föreligger för Sverige är att stormaktskonfrontationen i Europa förvärras och att det skulle leda till ett tredje världskrig.
– Då blir Sverige till följd av de nya avtalen med Nato och USA, till skillnad mot under det kalla kriget, med omedelbar verkan indraget i ett för oss helt förödande krig, eftersom vi från och med nu utgör en frontstat för USA och Nato gentemot Ryssland, säger Sven Hirdman.
De som står bakom beslutet om svenskt medlemskap i Nato brukar hävda att det innebär en så ökad avskräckningsförmåga att vi inte blir angripna ens i ett storkrig. Det argumentet imponerar inte på Sven Hirdman.
– I stället är det snarare så att Natos och USA:s påtagligt ökade militära närvaro i Sverige och Finland, med militär personal och utrustning baserat på vårt territorium, för utnyttjande utanför våra länder, kommer att öka spänningen och göra oss till direkta måltavlor för ryska angrepp, menar Sven Hirdman.
Han säger att han är rätt skrämd av den krigspsykos som vi har nu i Sverige och som piskas upp av regeringen.
– Försvarsministern är en riktig krigshetsare. Detsamma kan man säga om alla dessa så kallade experter, exempelvis från Krigshögskolan. Alla springer åt samma håll och man blåser upp det ena efter det andra. Kan man inte säga att ryssarna ger sig på oss med vapen så tolkar man den ena incidenten efter den andra som hybridkrigföring mot oss, säger Sven Hirdman.
Han kan se en fördel med Natomedlemskapet och det är att det förenklar och stärker det nordiska samarbetet genom att alla nu står på samma säkerhetspolitiska grund.
– Kanske kan de nordiska länderna med tiden bli en återhållsam kraft inom Nato, säger Sven Hirdman som skriver så här i sin artikel i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift: ”Vad vi allmänt bör eftersträva i linje med vår klassiska politik är att tillsammans med andra fredsälskande stater verka för en minskning av stormaktsspänningen i Europa genom rustningskontrollåtgärder, förtroendeskapande åtgärder och överhuvudtaget mer dialog och bilaterala kontakter för att dämpa den uppåtgående spiralen mot vad som kan komma att bli ett kärnvapenkrig”.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
