Politiker som inte vill ta ansvar för de beslut man tar har lätt för att skjuta upp kostnaderna på kommande generationer. Det gör alla partier i Sveriges riksdag samfällt för att man inte har lust att prioritera i nuvarande verksamhet för att ha råd med de försvarsutgifter de tycker att vi skall kosta på oss nu. Detsamma gör den regerande majoriteten av Tidöpartier när det gäller försöken att på något sätt få privata intressen att investera i den hopplöst olönsamma kärnkraften.
Kommande generationer skall alltså dels betala sina löpande utgifter i statsbudgeten, som kostnader för vård, skola och omsorg, och skall dessutom då betala för de försvarsutgifter vi tycker är nödvändiga nu, liksom de kostnader för energi som regeringen tycker att vi skall ha nu.
Ebba Busch och andra företrädare för regeringen menar att det inte skall behöva drabba de kommande generationerna eftersom vi skall ha en tillväxt som skall se till att vi har det utrymmet.
Det är ju ett förrädiskt och ohederligt resonemang. Det som händer är alltså att om Sverige nu skulle få en tillväxt de kommande 40 åren så bestämmer vi idag att den i den utsträckning det behövs skall gå till de försvarsutgifter vi bestämmer nu. Vem vet vad kommande generationer hade behövt de pengarna till? Kanske skulle de vilja ha en bättre skola, bättre vård och varför inte nödvändiga åtgärder för att skydda samhället mot effekter av klimatförändringarna.
Normalt sett skulle en tillväxt i vår ekonomi gå till sådant här. Eller kanske till och med en arbetstidsförkortning.
Nu intecknar dagens politiker, från Vänsterpartiet, över hela den politiska skalan till Sverigedemokraterna och Moderaterna ute på högerkanten, detta utrymme som alltså minskar handlingsfriheten att besluta om olika utgiftsområden för kommande generationer.
Det är att frångå en god ekonomisk sed för styrningen av vårt land som vi nu haft under många år.
Tyvärr är det ett handlingssätt som även internationellt blivit allt vanligare. Sverige, Tyskland och Finland har hört till de som allra starkast motsatt sig att EU skulle skuldsätta sig. Men i samband med investmentanken Leman Brothers konkurs i USA och den efterföljande krisen i Europa, liksom vid de ekonomiska följdverkningarna av Covid 19, liksom nu när EU:s medlemsländer skall rusta upp sina försvar så ställer sig de tidigare så sturska länderna bakom en skuldsättning av EU som, återigen, kommande generationer kommer att få betala.
Men allra värst i absoluta tal, och bland de värsta som en andel av statsbudgeten i det här sammanhanget, är ändå USA som nu har en statsskuld på 35.800 miljarder dollar. Det är ungefär lika mycket som landets hela statsbudget och räntan på statsskulden motsvarar nu lika mycket som hela kostnaden för USA:s militär.
Där bedömer ekonomer att statsskulden kommer att växa med ungefär 20 procent varje år. Räntekostnaden likaså. Kommande generationers nota för detta exempellösa slöseri kommer att bli svår att lösa. Där handlar mycket om att politiker inte vågar tala om höjda skatter för att inte riskera att inte bli vald eller omvald.
Donald Trump sänker i stället skatterna trots att alla vet att det är en trolig väg mot katastrofen. Han försöker nu mildra statens underskott med hjälp av tullar på importerade varor. Även om det inte kommer att räcka är enligt min mening den vägen rätt väg för USA. De behöver se om sitt hus och vill de lägga en skatt på import, som tullarna i princip är, så är det deras sak. Det kommer säkert att begränsa tillväxten i USA, men det kan bli en sundare ekonomi.
För små länder beroende av handel som Sverige är det inte så roligt. EU darrar för tullarna i USA kommer med all säkerhet att minska tillväxten i våra länder på denna sidan Atlanten. En tillväxt som dagens politiker bestämt skall användas för att betala försvars- och energiutgifter. Det är en ekvation som inte går ihop, men det är inte USA:s fel, utan felet ligger hos våra politiker som valt den lätta vägen i stället för den som handlar om prioriteringar, att välja och att välja bort.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
