Nyligen arrangerade LRF i Uddevalla ett möte i Lane-Ryr med kommunen och berörda parter för att diskutera problemet med vildsvin som förstör både jordbrukets och andra yrkesmässiga odlingar, fotbollsplaner och villaträdgårdar.
Samverkan var det magiska ord som slutsatsen blev av detta möte. Tyvärr är inte de svenska myndigheterna lika tuffa som de norska där de har satt nolltolerans när det gäller vildsvinen som inte varit en naturlig del av vår fauna på många hundra år.
Men i Sverige vågar vi uppenbarligen inte ta strid mot dessa marodörer som vi varit förskonade från, men som nu via Skåne håller på att etablera sig i stor omfattning norrut i landet.
Villaägare tvingas lägga ned stora pengar och arbete på elektriska stängsel för att skydda sina trädgårdar. Lantbrukare ser en stor del av sitt arbete och sin inkomst förstöras när flockar med vildsvin upptäckt nya jungfruliga marker att få mat på.
Det bästa hade ju varit om länsstyrelsens med ett klart och tydligt mandat från staten hade kunna ge sig på den här invasionen av grisar som vi inte vill ha. Eller tyvärr, uppenbarligen finns det de som vill ha dem, vilket gör det ännu svårare för myndigheterna att göra något åt problemet.
För roten till det onda är ursprungligen att markägare i södra Sverige gärna ville kunna erbjuda vildsvinsjakt på sina marker och därför helt sonika tog hit sådana från Polen dit vildsvinssugna jägare tidigare fått lov att åka för att få utlopp för denna jaktlust.
Jag säger som jag sagt om vargen de har inte i bebodda trakter att göra. Vi borde skjuta bort dem eller i alla fall decimera dem mycket kraftigt. Gör vi inte det kommer de att föröka sig väldigt snabbt och snart bli ett mycket större problem än idag.
Med statligt stöd borde Länsstyrelserna haft mandat att exempelvis erbjuda skottpengar på vildsvin. Kanske 500-1000 kronor per avlivat djur.
Men nu är det tyvärr inte så. Vi tar inte tag i problemet som vanligt i mesiga Sverige. I Fablernas Värld sa de att ”Djuren är ju också mänskor”. Det verkar som om en del i dagens beslutande generation tagit till sig för mycket av det budskapet i barnaåren.
För egen del tycker jag att kommunen skulle kunna undersöka om inte den kan göra samma sak, det vill säga erbjuda skottpengar på vildsvin. Vad jag vet använder man sig ju av kommunala jägare ibland när det blivit för mycket av något annat djur eller fåglar.
Då borde man också kunna betala för att få bort vildsvinen.
Men som sagt det finns ju också de som tycker att vildsvinen är en resurs som kan jagas och förädlas. Ett problem är att det är kostnader och byråkrati när det gäller att ta hand om vildsvinskött, bereda det och göra det klart för försäljning vilket gör att många drar sig för det.
Enligt uppgift finns det kommuner eller länsstyrelser som givit bidrag till jägare för att göra det mer attraktivt att jaga vildsvin för att sälja köttet. Det vore en bra och framkomlig väg också här i våra trakter.
Slutsatsen från mötet i Lane Ryr var samverkan. Det är bra om det inte bara får stå kvar som en sammanfattning av det som diskuteras utan också leder till samverkan i handling mellan kommunen och jägarna. Villaägarna, jordbrukarna och fotbollsföreningarna får inte lämnas i sticket.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
