Samtidigt har vi kunnat konstatera att inflationen har krupit uppåt lite smått. Samtidigt sänker Riksbanken räntan.
När nu regeringen av de 80 miljarderna man säger att man har ett reformutrymme för, sprätter ut ungefär 50 miljarder till hushållen i framförallt skattesänkningar, säger man att man gör det för att få fart på tillväxten och att få hjulen att snurra fortare i ekonomin igen.
För det första kan konstatera att spärrarna tydligen har släppt hela och hållet när det gäller ekonomisk hushållning. Tidigare var det reformutrymme man menade sig ha, något som var ett överskott i budgeten. Så är det inte nu. Reformutrymmet är något som regeringen tycker att man vill sprätta ut. Pengarna finns inte utan sammanlagt ungefär dubbelt så mycket, 167 miljarder, måste lånas upp för att klara alla utgifter.
För det andra kan man, tycker jag, konstatera att de pengar som visserligen välkomnas av många som har det tufft ekonomiskt idag, inte direkt går till någon långsiktigt tillväxt. Pengarna går till konsumtion och hur mycket av det vi konsumerar i hushållen produceras egentligen i Sverige när det gäller både mat och prylar. Man måste sätta stora frågetecken till hur mycket tillväxt det blir av att vi får mer pengar att gå till HM och köpa kläder för.
Men enligt alla beräkningar blir det i snitt cirka 2 000 kronor mer disponibelt i månaden för ett snitthushåll i Sverige. Mest i pengar för de allra rikaste förstås, men ändå. Så här har de gjort i många bananrepubliker som sedan har sett sina ekonomier drastiskt försämras. Regeringar och opposition köper röster genom att ge hushållen mer pengar att röra sig med.
De här 50 miljarderna, kunde de kanske ha använts annorlunda? Vad tycker vi om sjukvården, har de för mycket pengar att röra sig med, eller hade vi alla kanske tyckt att det vore en bra försäkring för oss att det blir lite kortare köer till viktiga operationer och ingrepp. Kanske 10 – 20 miljarder av de här pengarna hellre hade kunna avstås dit.
Ekonomer och även näringslivet riktar också kritik mot att det här så kallade stimulanspaketet är väldigt kortsiktigt. De efterlyser åtgärder som bäddar för att stabilt ökad tillväxt. Satsningar som stimulerar näringslivets investeringsvilja. Satsningar på infrastruktur som gynnar näringslivets transportinfrastruktur. Men det syns ingenting av det i den här budgeten.
Jag tycker det finns fog att vara orolig för den här utvecklingen av politiken. Inget av oppositionspartierna vågar nu gå ut och säga att det här håller inte. Det håller inte att vi sänker skatterna på det här sättet. Det vore bättre att låta skatterna ligga kvar, rikta stödet till de som främst behöver det, och använd resten av det så kallade reformutrymmet till att skapa förutsättningar för en stabilt tillväxt.
Det vågar ingen säga för de vet hur jobbigt många har det ekonomiskt och hur illa en del som ändå har det ganska bra tycker om skatterna och gärna ser att de sänks. Ingen tror att de tjänar några röster på att säga nej till skattesänkningarna.
Men förutom detta köpande av röster är det oroande med bristen på förståelse för näringslivets behov i regeringen. Det kommer att få följdverkningar för lång tid framöver. Tillväxten kommer att fortsatt vara mycket låg. 2025 väntas tillväxten sluta på 0,9 procent. Av någon anledning tror Elisabeth Svantesson att den nästa år kommer att vara 3,5 procent.
Det tror inte jag. Jag tror på en inflationsbrasa som satts igång av detta pengaströsslande och en ekonomi som därför fortsatt måste vara stram. Men den som lever får se.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
