Detta har Ebba Busch och regeringen envist motarbetat och som jag tidigare någon enstaka gång påpekat så beror det på att de slutit så ur KD:s och Liberalernas synpunkt dåliga överenskommelser, att de antagligen inte vågar sig på det igen. Det är ju nämligen KD som i förtid lämnat en energiöverenskommelse, och Liberalerna som vägrade vara med i den andra energiöverenskommelsen för att utvecklingen inte alls blivit som man trott att man förhandlat fram.
När Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson nu gått ut och meddelat att man visst kan tänka sig statliga subventioner till kärnkraften tas det emot i vissa kretsar som en helomvändning från det tidigare regeringspartiet. Så är det ju inte. Man har hela tiden lämnat en öppning att i en energiöverenskommelse också ha med stöd till kärnkraften, men villkoret är ju då att det också ska finnas statligt stöd till exempelvis vindkraft till havs, så att den energikällan också blir attraktiv för investerare.
Det är ju denna koppling regeringen vrider sig som en mask på en metkrok för att försöka undkomma och sockrar därför betet till eventuella investerar med subventioner i hundramiljonersklassen för att få någon att nappa.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
Sug på den metaforen!
Nu närmar vi oss valåret 2026 och någon skymt av den utlovade spade i jorden som Tidöpartiet utlovat inom denna mandatperiod har vi ännu inte sett. Än så länge har man kommit fram till, och möjligtvis krävt av, statliga Vattenfall att skrida till verket vilket man gjort genom att presentera sin vilja att investera i så kallad baskraft i form av kärnkraft. Detta presenterade Tidöpartierna vid en presskonferens utanför Ringhals där en sådan byggnation skulle ske.
Vattenfalls plan är dock inte ett stort kärnkraftverk, utan en liten SMR-reaktor, som emellertid ännu inte finns annat än på idéstadiet. Den exakta konstruktionen, hur säkerhetsfrågorna skall lösas, och hur avfallet skall tas om hand, finns inte ännu utarbetade planer för. Reaktorn finns över huvud taget inte någonstans i världen i en form som är klar att ta i kommersiell drift.
Eftersom det då är en prototyp som skall fram är det också betingat med stora risker att kostnadsramar inte kommer att hållas och det blir då förstås staten som skall gå in med miljardstöd.
Tyvärr har hela den gröna omställningen av industrin och samhället satts på paus och hundratals miljoner, kanske tusentals, har gått upp i rök för företag i Sverige som uppfattade och tog vara på signalerna från regeringen och världen om vilken väg vi måste gå för att nå ett mer hållbart samhälle.
Ett uttryck för det menar jag är utvecklingen i Sverige där konjunkturen är på en bottennivå jämfört med övriga Europa. Det visar sig nu också i arbetslöshetssiffrorna där Sverige nu har tredje högst arbetslöshet i EU. I Sverige låg den i juli på 8,7 procent, oförändrat från juni, och i Eurozonen var den 6,2 procent, en nedgång från junis 6,3 procent.
Det är ju ganska oroande för den svenska samlade politiska kraften där vi kanske var några som trodde att det på högerkanten fanns bidrag när det gäller näringsliv, sysselsättning och ekonomi, som kunde vara bra och till nytta för Sverige. Just nu är det svårt att se var det finns ett pragmatiskt tänkande i svensk politik när det gäller både energi- och näringslivspolitik.
