På hösten kommer luringarna, sa en kosterbo till mig för 30 år sedan.
Jag minns att jag då inte förstod vad han menade. Men det gör jag nu sedan många år tillbaka.
Augusti är inte höst för mig. Men i år med polarvindarna känns det som höst.
Ett fenomen på Tv4 är någon slags internsnack bland journalisterna om att det är krispigt på hösten. Vaddå krisp? Finns det något krisp i kallare luft? Eller något mysigt med mörkret som sveper in oss som i en kall blöt filt? Eller lyckan att få äta soppa som är så gott. Soppa är väl inte gott? Jag biter hellre i en köttbit än slafsar i mig smaksatt vattenblask.
Jo, jag får väl erkänna då, att någon soppa kan vara god… kanske.
I augusti svämmar öarna över med utländska turister. Tyskar, holländare, belgare och andra som talar språk som man inte känner igen. Andra européer har senare semester än vi. Och dom kan uppföra sig! De är gäster i ett annat land och är nyfikna och intresserade av öarna och landet Sverige.
Eftersom vi är nationalpark får marknadsföringen en extra skjuts utomlands. Dessutom finns det andra krafter som marknadsför oss som ett bilfritt paradis, dit man kan komma och bära sig åt hur man vill.
Stockholmare är ett särskilt pack! Jag har lagt till dom på min nya lista för befogad rasism. De är självgoda grandiosa spydiga sprättar som tycker att vi lantisar är lågt stående individer.
Ett ständigt dilemma på öarna är trafiken. Värst i juli, men även i augusti numera. Stockholmare har inte lärt sig en enda trafikregel. Eller också glömde dom bort allt plus sin hjärna, innan dom satte sig på Kosterbåten. Män mellan 40-50 är värst. Lider hela Stockholms medelålders män av ålderskris? Här bär de sig åt som skräniga otrevliga 15-16 åringar på sin första fylla.
Att vara full är obligatoriskt! Gärna redan tidigt på dan. Som ylande hyenaflockar vinglar de fram på hyrcyklar utan varken hjärna eller kunskaper om trafikregler. De kan inte heller cykla, eftersom hemma åker de väl bara buss och tunnelbana. Naturligtvis cyklar dom omkull. Dom behöver inte ens cykla på varandra för att ramla. En storstadsbo är genast döende om han cyklar omkull. Enligt han själv är det också alltid något/någon annans fel att han dimper i backen som en klumpeduns. Det har inte med att han är dyngrak, inte kan cykla eller att han har glömt hjärnan hemma i storstaden. Nej det är inte hans fel. Det är fel på vägen, cykeln eller mötande trafik.
Det här är luringarna. Förstå att jag börjar tycka att strypmord är rätt lockande.
Ju längre säsongen går, desto mer trötta och folkilska blir en del av oss öbor. Jag är definitivt en av dom.
Skräcken har varit mycket större i år, över att bli påcyklad när jag själv cyklar eller att jag ska köra på någon med min golfbil. Nu har skräcken bytts ut mot en vild lust att få köra över en full hyena. Det kommer jag inte att göra. Eftersom det är olagligt.
Nu har vi teambuilding och Kick-off gäng som kommer. Naturligtvis ingår fylla även då. Det här är grupper (inte alla dock) som ibland ser öarna som en lekplats. En plats att använda till vad man har lust med.
Numera har Länsstyrelsen infört att man behöver tillstånd för vissa evenemang. Det är mycket bra. Lekplatsen har fått några begränsningar.
Turisterna är av olika sorter. Det är inte samma människor som kommer på våren och in i juni, som dom som kommer i juli. De första är naturälskare, vandrare, fågelskådare m.m. Sedan kommer familjerna med eller utan barn. Och alla barn ska lära sig cykla bland fyllon, traktorer, grävskopor, tusentals turister och golfbilar. Ja, vilken bra idé!
Som jag redan har sagt kommer luringarna senare. Tyvärr för de utländska turisterna råkar deras semester sammanfalla med luringarnas och hyenornas.
Jag kan tillägga att jag växte upp i Stockholm och flyttade därifrån så fort jag kunde när jag var 16, eftersom jag inte stod ut med hyenamentaliteten. Göteborgare är betydligt mycket trevligare.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
