Jag har också blivit medveten om vad som händer på hemmaplan när jag normalt inte är hemma. Har hunnit notera en rad olika hantverkare som varit hos vår ena granne samt hunnit reta mig på andra grannens hundar som glatt ägnade sig åt att skälla på samma skara hantverkare timme ut och timme in. Helt plötsligt blir man också medveten om när postbilen kommer med eventuell post och när sopbilen kommer för att tömma soptunnorna. Så klart händer även sådant här på sommartid när man är ledig men just dessa höstveckor har varit lugna med mycket tid på hemmaplan för min del och då noterar jag vad som händer på ett annat sätt.
Katterna verkar både notera min hemmavistelse men samtidigt totalt döma ut mig som serviceperson. Trots att jag varit hemma en hel dag agerar de ibland som att jag inte finns. Eller kanske som att jag är en av dem. De kan ligga och sova i flera timmar på eftermiddagen. Verkar knappt som att de noterar att jag är där. Kanske att de rör ett öra när jag går förbi men inte mer. Knappt så att man tror att de är medvetna om vad som försiggår runt omkring dem. Helt plötsligt kan dock en av katterna fara upp som ett skjuten raket och springa fram till fönstret som vetter mot gården och uttrycka högljudda mjauanden. Mannen i huset har kommit hem. De har stenkoll på vilken av lastbilarna som han kör och reagerar inte alls när den andra lastbilen med ”fel” person i kommer och stannar. Sedan sitter katten och jamar i fönstret tills han ser att min man närmar sig huset och springer ned och möter honom i källardörren. Att jag funnits hemma hela dagen med möjlighet att ge dem mat försummas helt. Ibland får jag väl erkänna att även jag får mat när mannen kommit hem så vi är som ett liten flock som sitter och väntar på att få vår mat. Av samma anledning är det min man och inte mig som katterna försöker väcka på morgonen. Jag bedöms oförmögen att kunna mata dem och kan nästan till och med gå upp utan att de ens följer med ner. Häromdagen tog jag mig hela vägen ner till undervåningen och fram till skåpet där vi förvarar kattmaten innan det kom springandes en stressad katt från övervåningen som inte alls räknat med att jag tänkt ge dem mat.
Som sagt livet går sin stilla lunk vilket är rätt skönt. För min del behöver det inte hända så mycket spännande saker. Jag uppskattar när saker och ting är som vanligt. Dock så står vi inför en kommande stor förändring då vi förhoppningsvis blir föräldrar inom några veckor. Jag vet att saker och ting kommer förändras men har svårt att greppa hur min nya vardag kommer vara. Till dess passar jag dock på att njuta av en lugn och skön tillvaro. Tar mig en tupplur mitt på förmiddagen och spanar i fönstren vad som händer runt omkring. Jag inser att jag blivit lite som katterna. Gör inte fler knop än jag måste och förväntar mig att bli uppassad av min man. En tillvaro som jag tror skulle bli lite tråkig i längden men just nu är jag tacksam för att kunna ha en vardag som är lugnare och mer avslappnad än vanligt.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
