Själv blev jag inbjuden att delta i den underhållning som bjöds i Bästorps bygdegård. Programmet kallat ”I aftonlampans sken” har funnit i många år och lockar varje år storpublik. När jag anlände vid 18.30-tiden var redan parkeringen fylld av bilar så jag körde in på baksidan och hittade en liten lucka där min Suzuki precis fick plats.
Inne i lokalen var det knappt en ledig plats att uppbringa utan alla satt bänkade med kaffekopparna framför sig. Smått chockad tog jag mig fram till scenkanten och hälsade på mina två skrivarkollegor Gunnel och Lars-Anders. De är båda från bygden och vana vid att vara med och framträda med egna berättelser och andras historier. De talade om att många i publiken kommit en timme i förväg för att få bra platser och hinna köpa lotter i det obligatoriska lotteriet. Mer än 100 kan vi inte ta in sa en dam i arrangörsstaben med ett nervöst leende.
Efter lite tekniska problem med mikrofonerna hälsades vi välkomna och Ingemar på Mjölnerud och hans kollega inledde med ett par musikstycken. Vokalisten Amanda hade en fin röst som matchade Lisa Nilssons väl i det första framförandet för kvällen.
Vi turades därefter om att framföra våra texter och när den första nervositeten lagt sig tyckte jag det kändes bra att få delta. Min mamma var född och uppvuxen på Torrmon som ligger granne med bygdegården och min morbror var en av bygdens söner som byggde samlingsplatsen,
Jag tänkte tillbaka på den varma sommardagen i augusti 1991 när Tommy och jag gifte oss på denna plats samtidigt som min bror och svägerska. Då var det minst lika trångt och ändå mer nervöst för oss alla fyra tror jag. Det gick dock bra med ceremonin på scenen och efter vi tågat ut och hyllats dukades långbord i gräset utanför. Kvällen avslutades med dans på Nygårdsbanan en bit längre bort med utsikt över en av Kornsjöarna. Det blev en minnesvärd dag som lever kvar i minnet hos oss alla. Häromdagen fann jag min mammas minnesanteckningar från kalaset och tänkte med tacksamhet på den möda hon och pappa lade ner och att de vågade lita på vädrets makter.
Även Bengtsfors hade en liknande marknad samma helg som Ed och i Dals Långed firades Långedsdagen helgen efter med mycket aktiviteter och musikaliska inslag för hela familjen. Det är bra att man försöker ordna något för att stärka gemenskapen och få invånarna att trivas på sin ort.
Snart är det dags för Filmfestival på Dal. Tidigare år har den ägt rum i mars månad, men är nu flyttad till oktober istället. Kan vara ett bra drag att locka med ett stort filmutbud när kvällarna blir mörkare och kyligare. Då kan det vara skönt att sjunka ner i biograffåtöljen och drömma sig bort en stund. Vi har förresten äntligen fått vår nya soffa installerad i vardagsrummet efter ett halvår i förvaring i garaget. De gamla skinnmöblerna hade gjort sitt och har nu fått ge vika för en stor mörkgrå vinkelsoffa som upptar halva rummet. Maken tyckte att det blev lite för trångt på sidan där man passerar mest men gav med sig och offrade till och med det gamla soffbordet som hängt med sedan barnen var små. Istället inhandlades ett litet fyrkantigt bord på Returen som blev lagom stort. Katten Doris har redan funnit sitt favoritställe där hon kan ligga och sova efter en dagstur i omgivningarna. Nu är vi redo för höstmyset.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
