För hur man än vrider och vänder på det hela så är det ändå solen som är upphovet. Åtminstone till allt liv, i vart fall i vårt eget solsystem.
Vår fantastiska stjärna
Vår egen fantastiska stjärna, 4,6 miljarder år gammal, med 109 gånger större diameter än jorden och med en volym drygt en miljon gånger större. Därav följer den gravitation som gör att solen kan hålla planeter, dvärgplaneter, månar och allt annat som snurrar runt i vårt solsystem på plats. Den attraherande kraft som enligt kvantmekaniken förmedlas av en partikel som kallas graviton. Ännu inte vetenskapligt belagd lämnar vi den till astronomerna att utforska. Förutom att hålla ordning på det mesta i solsystemet förser oss solen med i alla avseenden livsviktig energi i form av värme och ljus. Energin kommer ur solens kärna där hög temperatur, uppskattningsvis 15 miljoner grader °C och högt tryck leder till kärnfusioner en masse, processer i vilka väte omvandlas till helium när atomkärnorna smälter samman och bildar större och tyngre kärnor. Solens energi i form av bland annat solstrålarna tar drygt åtta minuter på sig att nå jorden, en sträcka på 150 miljoner kilometer. Solstrålarnas betydelse för vårt klimat är förstås helt avgörande men frågan som ändå måste ställas är om pågående klimatförändring beror på förändringar i den mängd solenergi som når jorden.
Klimatet påverkas
Inte bara årstidernas växlingar beror på hur jordens bana runt solen ser ut. Även klimatet påverkas, de återkommande nedisningarna beror på jordens bana runt vår favoritstjärna, framför allt på banans form, hur mycket jordaxeln lutar och på att den vobblar (kränger) som en leksakssnurra. Även förändringar i solen påverkar jordens klimat. Under de senaste 3,5 miljarder åren har solens strålning ökat med 30 procent. Med tanke på den minst sagt långa tiden kan väl inte det ha någon betydelse för de senaste 150 årens påtagliga klimatförändring? Nej, men magnetiska stormar på solytan bildar det som kallas solfläckar, mörka ytor, vars magnetism hindrar transporten av värme och ljus. Paradoxalt nog lyser samtidigt andra delar av solen ovanligt starkt när solfläcksaktiviteten är stor. Man brukar tala om en variation i mängden fläckar och deras storlek över en elvaårsperiod vilket lär ge en variation i solens strålning på 0,07 procent. Den brittiske astronomen Walter Maunder fann, när han gick igenom gamla data, att under 70 år, 1645-1715, förekom knappt några solfläckar alls. Sedan mitten av 1300-talet pågick vad man kallar ”den lilla istiden” och den amerikanske klimatologen John Eddy uppmärksammade att just under de 70 åren var det extra kallt. Något som möjliggjorde den svenska militära marschen 1657 över isarna på Lilla och Stora Bält, besegrandet av Danmark och freden i Roskilde påföljande år. En fred som resulterade i att Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän blev en del av Sverige. Onekligen intressant att förhållanden på solen hade en så påtaglig påverkan på skandinavisk historia. De 70 åren kallas numer för ”Maunders minimum”.
Marginell betydelse
Sammanfattningsvis så har förstås aktivitet i och på solen avgörande betydelse för jordens klimat. Men variationer i den aktiviteten tycks ha mycket marginell betydelse för den storskaliga klimatförändring som pågår och som lett till dramatiska och extrema väderhändelser denna sommar. Det är i stället vår mänskliga egoism som resulterar i rovdrift på jord, djur och andra människor som i förlängningen hotar livet på den här planeten. Och den enskilda människa som tycks mest hotfull just nu är självaste presidenten i USA. Inte nog med att han motverkar sol- och vindenergi och förordar fossila bränslen i sitt hemland. Han pressar också andra länder att med hjälp av tullar och hot dra sig tillbaka från sina klimatmål. Månadens lästips är en helt ny bok av Bill McKibben ”Here Comes the Sun” i vilken han paradoxalt nog ser just solens energi som lösningen på pågående klimatkris och dessutom en möjlighet att skapa en bättre värld.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
