Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission är alltid kyrkliga uppgifter medan miljö, klimat och internationella konflikter är politiska uppgifter, enligt insändarskribenten. Jag gissar att de flesta medborgare tycker att det finns en gråzon, där många till synes kyrkliga uppgifter ofrånkomligen blir politiska. Det kan handla om förvaltning av kyrkans egendomar och fastigheter, om storleken på budgetmedel till musik i kyrkan och omfattningen på uppsökande verksamhet.
Miljö och klimat är en given fråga på varje arbetsplats, som är politisk, men som också är en självklar uppgift för en kyrka som vill ta ansvar för kommande generationer. När fattigdomen breder ut sig i världen har det ofta sin grund i misshushållning med naturresurser eller oförmåga att hantera klimatfrågan. När världen omkring oss är full av krig kan Svenska Kyrkan aldrig vara helt neutral och utestänga engagerade medborgare som vill föra dialog om frågor bortom kyrkans omedelbara kärnuppgifter. Tvärtom har kyrkan en större roll när människor känner oro inför framtiden eller söker svar på komplicerade konflikter i världen.
Vem bestämmer vad som är andligt och vad som kommer i första hand? Om människor söker sig till kyrkan för att prata om mission – då är det en andlig fråga som ska prioriteras? Men om medlemmar i Svenska kyrkan vänder sig till en församling för att få tröst när man känner hjälplöshet inför konflikterna i världen- då är det en politisk verksamhet som ska prioriteras bort? Och hur menar Håkan Deleskog att ”borgerligt” sinnade kyrkopolitiker kan agera som gruppering i kyrkofullmäktige utan att vara politiska?
Kristina Jonäng, kandidat till kyrkofullmäktige i Uddevalla
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
