Lägg till det också huvudpersonens ångest inför att åter möta kompisarna från sommaren -94 i Hunnebostrand och de obearbetade händelserna från samma midsommarnatt.
Det är ingredienserna i Havsoffer av Kicki Sehlstedt, den första romanen i en serie kallad Bohusmorden.
Havsoffer
Poddaren och radioprofilen Julia Järvskog har skäl att vilja försvinna från medias strålkastarljus ett tag. Hon har visserligen lyckats ordna resning i Högsta domstolen i ett uppmärksammat mordfall, men hennes sociala situation hamnar också på löpsedlarna. Varför då inte ta sig till Hunnebostrand några dagar där ett oväntat fynd har gjorts.
Medan Julia Järvskog gör sina upptäckter i fyndets eftersvall reder hon ut sina minnen från midsommarnattens fest, fylla och felnavigeringar med vännerna från ungdomstiden.
True crime har varit inspirationen för Havsoffer, å andra sidan skulle inte Kicki Sehlstedt vara den förste deckarförfattaren som inspirerats av verkliga händelser utan att för den sakens skull snylta på ”true crime”.
Bristande research
Havsoffer håller sig tack och lov innanför fiktionens gränser utan att göra något anspråk på att berätta en sann historia. För redan i öppningsscenen är det något som skaver. Utanför Hunnebostrand och nästan utomskärs är en båt ute i midsommarnatten på Kattegatt. Nej, jag har inte skrivit fel. Skagerrak har blivit Kattegatt i Kicki Sehlstedts true crime-historia och denna brist på true facts följer med i läsningen av hela boken. Och det är inte bara där som researchen brister. Det må vara fiktion, men 2006 beskrivs mer som 90-tal än det 00-tal som faktiskt innehöll trådlösa hörlurar, smarta telefoner och poddar.
Havsoffer verkar vara skriven för läsare som har Stockholm som horisont, och då kanske lilla Hunnebostrand kan framstå som både exotiskt och på efterkälken i teknisk utveckling.
Titeln Bohusmorden antyder att berättelsen kretsar kring true crime, alltså verkliga brott, särskilt som baksidestexten på boken säger att Julia Järvskog söker svaren tillsammans med Kalle Moghini. Det upplever jag som en överdrift, och ett misstänkt fall av vilseledande marknadsföring. En överdrift är att de jobbar tillsammans och en annan överdrift är att detta är en deckare.
En scen från boken som kan gälla som omdöme om hela denna ”deckare” är den med Epa-traktorn som står med tom tank och med ”varningstriangel” baktill, fast det egentligen torde vara en LGF-skylt som i det här fallet kan uttydas ”långsamt gående feelgood”. Ty ger detta spänning tillhör den läsaren verkligen de lättskrämda. Jag är det inte.
Betyg: 2
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
