Munkedals ridklubb ligger längst in på en grusväg i Håby. Föreningen äger anläggningen själva och här finns i dagsläget 14 lektionshästar och har cirka 90 uppsittningar i veckan. Personalen består av tre deltidsanställda som tar hand om stall, administration och lektionsverksamheten samt att ytterligare en ridlärare hyrs in vid behov.
– Sedan har vi magiska ideella krafter som hjälper till, säger Regina Johansson, föreningens ordförande.
Tryggare att äga själva
Föreningen hade sökt 300 000 kronor och fick hälften, 150 000 kronor. Dessa ska nu användas för att köpa in två nya lektionshästar till verksamheten.
– Nu får vi försöka hitta två hästar också, säger Regina Johansson.
Hon och styrelseledamoten Diana Axtelius tar emot Tidningen Västsveriges reporter i föreningens klubbstuga. De berättar att föreningen i dag äger några hästar och att andra lånas eller hyrs in av samarbetspartners som de har.
– Det fungerar bra med att hyra och låna in hästar men det ger en större trygghet att äga hästarna själva, säger Diana och Regina fortsätter:
– Man vill kanske ha den större andelen hästar som föreningen äger själva. Då kan man mer kontrollera om man har kvar dem nästa år. Det här ger oss ett handlingsutrymme att kunna se över den lilla flotta av hästar som vi har. Vi ska välja hästar med omsorg. Sedan ska de skolas in och kanske någon annan ska fasas ut.
Nu börjar letandet
De uppskattar Thordénstiftelsens upplägg där det är möjligt att söka pengar för den dagliga verksamheten.
– Många fonder har ju väldigt mycket regler och vill kanske att man ska driva ett projekt som sedan ska bära sig självt efter ett år eller två. Men många föreningar kan kanske inte göra det utan det handlar om att bibehålla något som faktiskt redan är bra. Det är bra med Thordénstiftelsen där man söker pengar för det man behöver, säger Diana.
Det gäller för dem att hitta lagom stora hästar som är lagom lugna och tillräckligt utbildade, en inte helt lätt uppgift. Det blir till att söka dels på annonssajter men också genom kontakter med upparbetade samarbetspartners.
– Vi har hållit på ett tag och sålt några hästar och försökt tänka vad det är vi ska ha. För det gäller ju att ha hästar som passar till de elever vi har och de elever vi tror att vi kommer att ha framöver, säger Regina.
Precis som många andra ridklubbar runtom i landet har de märkt ett minskat antal elever.
– Det har blivit tydligt efter pandemin, säger Regina.
För att få fler att hitta till ridskolan har de haft ridlekis för barn mellan 4-7 år. Det har varit populärt och något som de hoppas kunna göra till en permanent del av verksamheten.
– Det känns ändå som att vi har landat i det här nu och att vi kommer att leta efter hästar utan att förhasta oss. Men det kan ju bli stress om man hittar den rätta, då får man skynda sig.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
