Bakom mareldens blågröna sken finns en encellig organism som på latin heter Noctiluca scintillans, men ofta kallas mareldsflagellat. Det är miljardtals av dessa organismer som utgör de stora roströda ansamlingarna som nu syns i ovanligt stora mängder längs den bohuslänska kusten.
När mareldsflagellaterna ansamlas i stora mängder bildas så kallade blomningar. Dessa frodas där det är bra förhållanden, det vill säga där det är gynnsam vind som driver dem in mot vikarna och lugna vatten där det finns bra med föda.
– De föredrar att det är lite varmare i vattnet, men vi har massiva sådana här blomningar på hösten med och kan även ha det på vintern, så det måste inte vara varmt, säger marinbiologen och algforskaren Angela Wulff.
Mareldsflagellaterna kan bli upp till två millimeter stora, men är ofta omkring en halv till en millimeter.
– Jag skulle säga att de är väldigt lätt igenkännliga under mikroskop. De ser ut ungefär som små genomskinliga platspåsar, berättar Angela Wulff.
På dagen syns blomningarna som en orangeröd sörja längs kusterna, medan de efter mörkrets inbrott kan förvandla havet till ett fängslande ljusspel. Marinbiologen Ellen Schagerström, som driver Algpodden ihop med Angela Wulff, beskriver ett dopp i mareld som “att bada i universum” i ett poddavsnitt på temat.
Kemiskt ljus
Ljuset från marelden uppstår genom så kallad bioluminiscens, en kemisk reaktion där pigmentet luciferin oxideras med hjälp av enzymet luciferas. Resultatet är det spektakulära turkosa ljuset som syns när man rör runt i blomningen – marelden. Ljuset är ett kemiskt ljus, vilket innebär att det inte avger någon värme.
Exakt varför organismerna lyser vet forskarna fortfarande inte. En teori är att ljuset fungerar som ett försvar, så att när djur försöker äta mareldsflagellaterna skickar de ut ljus för att chocka angriparen och kanske också avslöja den för någon som i sin tur kan äta upp det angripande djuret.
– Det krävs ju någon form av stimulans för att de ska skicka ut det här ljuset och då är det mer sannolikt att det är för att skrämma bort någon än för att locka till sig någon, förklarar Angela Wulff.
Samtidigt poängterar hon att det ofta är människan som vill ha en förklaring på varför saker och ting fungerar som de gör, och att det faktiskt inte alltid finns en förklaring.
Inte farlig
Blomningarna är inte varken giftiga eller farliga. Vid mycket stora blomningar kan nedbrytningen av organismerna leda till höga halter av ammonium och syrebrist på botten, vilket kan lukta illa.
Samtidigt är de en viktig del av havets näringsväv. Många djurplankton, kräftdjur och larvstadier livnär sig på den. Till och med jättar som valhajen och brugden, världens näst största fisk som regelbundet rör sig på västkusten, äter den.
– Algblomningarna är som havets gräs. Har man inga algblomningar så får man ingen fisk, förklarar Angela Wulff.
Värd att se
Det trolska fenomenet mareld är en av västkustens mest spektakulära naturupplevelser, som Angela Wulff beskriver som något alldeles extra.
– Man simmar fram i vattnet och lyser runt hela kroppen. Det är en total skönhetsupplevelse att havet lyser upp för en, säger hon.
Poddkollegan Ellen Schagerström delar den uppfattningen.
– Man kan betala många miljoner dollar för att åka ut i rymden i en raket, men ett dopp på västkusten i mareld är nästan en bättre upplevelse vågar jag lova, sa Ellen Schagerström i Algpoddens avsnitt om mareld.
