Den totala omläggning av klimatpolitiken som Tidöregeringen genomfört var mycket värre än vad jag hade kunnat tänka mig och säkert mycket värre än vad många av de som röstade på något av dessa partier i förra valet hade kunnat tänka sig.
Sverigedemokraterna och Moderaterna brukar i argumentationen för de beslut man tagit säga att väljarna har givit dem mandat att göra det deras partier fört fram i valrörelsen. Så är det emellertid inte. Det enda mandat de har fått är att utnyttja den majoritet de fått av väljarna att göra det bästa de kan för Sverige som nation.
Om tiderna förändras, om de själva upptäcker att det kanske inte riktigt funkade med att sänka bensin- och dieselpriserna till bland de lägsta i Europa, eller det kanske inte riktigt funkade att säga nej till all vindkraft till havs, då kan man inte skylla på väljarna och säga att det var det de ville ha.
De vi väljer till Sveriges riksdag, varje enskild riksdagsledamot och varje regeringsmedlem, har en skyldighet att i varje enskilt beslut stå för det gentemot hela svenska folket. Det är deras skyldighet att också ändra besluten om de tycker att utvecklingen visat att det var fel.
När Tidöavtalet skrevs i början på den här mandatperioden ställde de fyra partierna upp på allt det som man kommit överens om. Det var en del beslut där partierna fick sin vilja igenom, i andra blev det kompromisser och i ytterligare andra ingick beslut som man inte tyckte var bra.
Men helheten blev en kompromiss som man tyckte att man kunde acceptera och att man med det tyckte att man kunde göra mycket bra för Sverige.
Nu var det mycket som blev fel. Det är troligtvis det väljarna i valsympatiundersökningar nu ger uttryck för. Ja, Tidö gör det man sagt att man skall göra. Men nej, det blev inte riktigt bra. Det är nackdelen med ett skriftligt avtal. Det är svår att ändra i det, även om majoriteten i regeringen tycker att det i vissa delar blev fel.
Så var det med tonårsutvisningarna. Största delen av svenska folket förstod inte varför vi skulle skilja studerande och skötsamma tonåringar från sina familjer för att de fyllt 18 år, när Sverige behöver dem så väl. Många tyckte säkert också att det rent humanitärt är dålig stil att komma med det efter så lång tid i Sverige, att dela på familjer och skicka ungdomar till ett land de inte känner.
Nu har regeringen drivit Tidölinjen med tunnelseende och inte velat göra någon blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken. Om det nu blir en rödgrön regering, vilket det mesta tyder på, kommer de naturligtvis att vilja föra en energipolitik som de tror på. Tidöpartierna kan ju absolut inte komma och kritisera en sådan regering för att göra en total omsvängning som kanske innebär att det inte blir någon ny kärnkraft.
Då har en hel mandatperiod gått åt till att förbereda för ny kärnkraft och så kommer det kanske inte att bli någon sådan och då har Sverige förlorat fyra år av utbyggd elproduktion. Om man i stället hade gjort som näringslivet och oppositionen vädjat om, nämligen gjort en energiöverenskommelse, hade en utbyggnad nu kunnat vara igång och fortsatt under en ny regering. Inte speciell intelligent agerat och det är en viktig sak som väljarna kan ha reagerat på.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
