Det stämmer till stor del, men inte framför allt för att regeringen drivit en så bra näringspolitik. I stället är det så att de hundratals miljarder i underskott som regeringen spenderar spär på ekonomin så att tillväxten ökar och hushållens ekonomi stärks.
Det här är ett erkänt sätt att få fart på ekonomin när ett land plågas av lågkonjunktur. Det finns länder som har lett sitt land mot katastrofen genom att spä på ekonomin. med lånade pengar eller genom att trycka upp nya sedlar.
Svenska regeringar har ofta använt sig av den här metoden, och då inte sällan för sent i konjunkturcykeln på ett sätt att man efter en långvarig lågkonjunktur bestämt sig för att stimulera ekonomin men då prickat in den samtidigt med att en uppgång ändå varit på väg och därmed i stället skapat en överhettad ekonomi.
Många ekonomer i Sverige i dag menar att regeringens stimulanser i det här läget kommer att skapa en inflation som i sin tur riskerar att både försämra löntagarnas köpkraft och att tvinga riksbanken att höja räntan för att på så vis tvinga ned inflationen.
På det viset blir det också tuffare för det ”friska” näringslivet som varit på väg upp ur konjunktursvackan när man möts av högre räntor än man haft när man startat uppgången.
I den teoretiska nationalekonomien skall stimulanser för att vända den ekonomiska utvecklingen under lågkonjunkturer alltså vara vid rätt tidpunkt och kortvariga.
När underskotten är stora som de är nu och statsskulden ökar har finansministern därför flaggat för att det går inte att fortsätta med det här receptet under kommande mandatperiod. Elisabeth Svantesson beräknar därför att det politiska utrymmet för framtida reformer är historiskt lågt för en kommande regering.
Hon menar att det är så lågt som 50 miljarder kronor under hela mandatperioden, alltså futtiga 12,5 miljarder per år.
Det finns alltså fog för att säga att regeringen har kommit till välfyllda lador som man under mandatperioden har tömt och lämnar över kassakistor som ekar tomma till den kommande regeringen.
Moderaterna har trots detta varit frikostiga med kostsamma vallöften inför nästa mandatperiod och bland annat lanserat förslaget om avgiftsfri förskola och fritids. Men detta och många fler förslag har man inte förmått sig kunna lämna något konkret förslag till finansiering av. Det beräknas kosta cirka 10 miljarder om året, det vill säga nästan allt det reformutrymme som Elisabeth Svantesson beräknar finns för de kommande fyra åren.
Moderaterna har lanserat flera förslag på hur detta skall finansieras. Mest konkret är att man vill minska Sveriges internationella bistånd. Mindre konkret och mer osäkert är förslagen att minska den statliga byråkratin och att minska bidragsfusket.
Genom upplåningen av 100 miljarder till försvaret och kanske 800 miljarder till kärnkraftsuppbyggnad ökar vår statsskuld med stora steg under de kommande åren. För varje ytterligare miljard som skulden ökar, ökar också räntekostnaderna på lånen och de amorteringar som behöver göras och minskar i samma utsträckning utrymmet till skattefinansierad verksamhet som vård, skola och omsorg genom de kommunbidrag som staten delar ut.
Tack vare statens spenderbyxor med våra skattepengar gödslar man samhällsekonomin så det känns som att det är en framgångsrik politik som förs. Men kommande regeringar och därmed skattebetalare kommer att få betala priset med mindre utrymme för reformer.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
