Vi visste att det var rätt beslut att låta henne somna in men ändå kändes det ohyggligt sorgligt. Hon var verkligen katternas katt. Hon som höll ordning på både oss och hennes kattpolare. Såg till att vi kom upp i tid och kom och hämtade oss när hon tyckte att det var dags att gå och sova. Påpekade när det var dags för mat och klagade när torrfodret inte var påfyllt. Hon såg till att det var ordning och reda. Hon var också min eviga beskyddare. Sov vid mina fötter och kontrollerade varje främling som kom in i huset. Katten som lyckades fånga en domherre genom en springa i fönstret i vår lägenhet. Ja hon var speciell och kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan.
Kvar här hemma nu har vi två lite halvtrötta kastrerade hankatter. Magic som är sex år och så lille Goliat som är två år. Magic har kanske tagit över lite av ansvaret för den ordning som Sweetie höll men det märks ändå stor skillnad. Helt plötsligt så är det ingen katt som väcker en på morgonen. Magic gör lite halvhjärtade försök medan Goliat ligger kvar och sover i sängen tills han hör att maten serveras. Först då känner han att det är värt att gå ner för trappen och ta sig till matskålarna. Det är lite som att ha två trötta tonåringar i huset.
Jag har börjat jobba lite igen efter min föräldraledighet. Det innebär att jag kliver upp och åker till jobbet två dagar i veckan medan mannen är hemma med dottern. Idag när jag gick upp orkade katterna inte ens att gå med mig ned utan valde att sova vidare tillsammans med resten av familjen. De sover när man åker och sover när man kommer hem. Jag som varit hemma mycket med dottern ser knappt dem på dagarna ibland. De sover i timtal. Sedan helt plötsligt får de ett ryck och leker av sig lite för att sedan somna om igen.
I natt vaknade jag av ett knäppande ljud i sovrummet. Satte mig upp i sängen och ser Goliat sitta på golvet med ett fjäderspö som han släpat hela vägen från bottenvåningen i huset. Så satt han där och tog med tassen på handtaget så att det smätte mot golvet. Smätt. Smätt. Smätt. Han tyckte bevisligen att det var lekdags. Jag kollade på klockan. 02:14. Som tur var hade inte dottern vaknat av ljudet. Kravlade ner och hämtade leksaken på golvet och tog med upp i sängen. Katten följde glatt efter. Men vi var nog för trötta båda två för helt plötsligt så hade både jag och katten somnat. Klockan fem när klockan ringde sov Goliat i sin korg igen medan jag fortfarande låg och höll fjädervippan i handen. Nu var det inte intressant att leka längre. Katten rörde inte ens på örat när jag gick upp. Väl nere i köket hittade jag en present på golvet. Någon av katterna hade varit och hämtat ett av mina garnnystan och prydligt placerat det mitt på golvet som en liten present. Jag hade tydligen inte hängt garnpåsen tillräckligt högt upp. Vänligt nog var nystanet inte hoptrasslat denna gången utan bara framburet som en liten gåva.
Ibland är det som att man ser Sweetie i ögonvrån gå förbi. Hon är alldeles säkert här och håller koll på oss än. Ser till att det inte leks för mycket på nätterna och att mattes garnnystan inte blir förstörda. Jag kan känna hennes blick bränna i nacken om jag ser att skålen med torrfoder är tom. Troligen är det hon som väcker mig på morgnarna så att inte alarmet behöver ringa och väcka dottern. Finaste katten. Katternas katt.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
