Men det händer sällan. Alltid är det något som skall krångla och fördröja arbetet. Och i ärlighetens namn så är vissa saker också mer tidskrävande än vad man först trodde. Så från att varit pigg på att fixa med något så övergår processen ofta i irritation över att aldrig blir klar. Det är som att varje projekt måste innehålla ett skepp som kör in och ställer sig på sned i Suezkanalen och fördröjer allt.
I min ambition att bli klar och få saker ur världen kan jag ofta bli lite hetsig. Saker som går att fixa vill jag gärna få överstökade fort. Ibland går det lite väl fort. I glädjen över att kunna lösa något är det lätt att dras med och glömma att kolla så att saker verkligen passar eller är av rätt mått.
I år har vi påbörjat projektet att göra klart vårt badrum i källaren. Det har definitivt tillhört kategorin projekt som jag retat mig på bara blivit stående. Vi började i våras. Jag köpte klinker på auktion och sedan pratade vi med en hantverkare som kunde hjälpa oss att sätta klinkern på både golv och väggar. Han var och tittade och sedan sa vi att vi skulle höras när vi städat ur rummet. Kändes som en grej som skulle ta på sin höjd en eftermiddag. Men i utrymmet hade vi sparat alla jobbiga grejer som vi inte riktigt hittat någon bra plats till. Överblivet material från renoveringen i form av golv, tapeter och färg. Möbler och hyllor som inte funnit sin plats i hemmet. Ja allehanda grejer som vi behövde fatta beslut om vad de skulle möta för framtida öde. Så den där eftermiddagen drog väl i väg till en månad innan vi var klara och hade rensat ut alla grejer. Sedan skulle hantverkaren ha tid att komma. Det fattar jag att han har annat att göra än att vänta på oss. Och sedan tog det ett par dagar att få jobbet gjort innan det var dags att vänta på nästa hantverkare som var elektrikern och sedan blev det att vänta på rörmokaren. Fartygen avlöste varandra på sniskan i Suezkanalen.
Det räcker inte med att få hantverkarna på plats. De måste också ha material att arbeta med. Så en kväll tog jag tag i att beställa blandare till både handfat, dusch och badkar. Klockan var säkerligen halvvägs in i natten och jag ville bara få uppgiften överstökad. Det gick kanske lite fort. I alla fall en av tre blev rätt. Blandaren till handfatet blev rätt och passade bra. De andra blandarna hade så klart fel mått och passade inte måtten på rören vi hade dragit fram i väggen. Skulle dock gå att lösa med blandarfäste och övergångar enligt rörmokaren. Men sedan hade jag såklart valt blandare i mässing och då var det så klart svårt att hitta fästen i rätt färg. Men efter lite googlande och spenderande av pengar så löste sig det också. Jag såg äntligen skeppet lämna Suezkanalen. Men några dagar senare så körde nästa skepp in i stället. Större än någonsin. Den fina svindyra takduschen som nu passade i väggen var 25 cm för lång. Fort och fel. Inte visste jag att folk har så otroligt högt i tak i sina badrum. Då är det tur att man har en bror med maskiner. Så jag packade in takduschen i bilen och levererade till brorsans verkstad. Två dagar senare kom duschen i retur i kortare utförande. Nu var det väl ändå fri lejd i Suezkanalen? Nej såklart inte. Eftersom vi fått sätta dit övergångar för att få dit blandaren så var nu väggfästet till duschstången för kort. 23 mm saknades. Det är där vi står idag. Fortfarande ingen takdusch på plats. Men skam den som ger sig. Den nämnda brodern har lovat att tillverka en distans som passar till det korta fästet. Sedan skall vi nog vara i hamn.
Som sagt inte heller detta projekt gick att genomföra utan krångel, irritation och sura miner över försening. Stoppar det mig från att starta nya projekt? Absolut inte. Jag verkar aldrig tappa tron på att få saker gjorda lite snabbt och enkelt. Lär jag mig av att göra saker fort och fel? Nej inte det heller. ”Det går nog” verkar vara min melodi. Jag får i alla fall lärt mig mycket av alla mina misstag. Och någon gång skall jag väl äntligen få använda min dusch.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
