De andra elementen är luft och jord. Vem vill vara som luft? Eller av jord är du kommen?
Jag badar i havet varje dag när det går. Vattnet har varit klart och kanske i det kallaste laget, men ändå badbart även för en frusen reumatiker. Tyvärr är det ganska många brännmaneter nu. De är ganska små, men med klart vatten kan man hålla undan från dom. Man får också se upp med de maneter som dött och ligger på botten och fortfarande bränns.
Maneter har väl också sin plats i ekosystemet antar jag.
Det har varit mycket mareld tidigt detta år. Denna i mörkret lysande blågrönt vackert när den rörs om. Jag minns en gång hur det glittrade i blått efter kosterbåten en kväll i september i Kostersundet. Magiskt!
I övrigt är mareld bara en röd-brun sörja som dessutom luktar illa och sticks.
Vi har många fina stränder men jag badar oftast i Rörvik. Det är nära hemifrån och stranden är så stor att det knappast någonsin blir någon trängsel.
Det gick bra att bada i några dagar. Man fick hålla utkik och hålla undan från brännmaneterna. Det var både blå och röda. De ofarliga öronmaneterna har jag inte sett någon endaste en.
Sedan efter några dagar blev det plötsligt massor av brännisar och det fanns inte en chans att ens gå i havet utan att bränna sig.
Då tar man sig över till den andra sidan av ön och badar i Brevik. Men där var det mareld men i alla fall inte riktigt så många maneter. Efter mitt bad upptäckte att jag nog hade fått i mig en klunk havsvatten. Min mage vände sig ut och in. Tarmen fick tokspel. Det gick över efter några timmar.
Mitt råd till alla är att inte dricka mareld.
Nästa dag provade jag att bada i Stran i Långegärde. Dit är det en promenad och viken är oftast varm och det blir djupt lagom fort. Väl där vände jag hemåt igen utan att bada. Det var massor av mareld som var uppblandat med brännmaneter.
Det brukar alltid finnas någon strand att bada på. Jag gick till Bergdalen. Där var det också mareld och brännisar. Jag fortsatte den långa stranden Kilesand. Där var det först väldigt mycket mareld, mitten på stranden var det mängder med brännisar och närmare bryggan var det lite bättre, men fortfarande alldeles för många för min smak.
Jag träffade en väninna som är ännu mer badtokig än jag (vinterbadare). Hon sa att det var bra i Kyrkosund.
Nästa dag åkte jag dit. Tro det eller ej! Där var det bara några enstaka brännisar och ingen mareld. Jag la mig på rygg i vattnet och bara flöt omkring och njöt. När jag kände mig nöjd satte jag ner fötterna på botten och bredvid mig simmade en blå brännis förbi. Ibland har man tur. Jag hade lika gärna kunnat bränna mig.
Att bränna sig är ju inte särkilt kul. Det är mycket värre än en brännässla.
Jag tänkte på dom stackars turister som har betalat dyrt för en stuga och havet visar sig praktiskt taget omöjligt att bada i. Man kan då göra som jag och testa olika stränder. Oftast är någon bättre eftersom strömmarna inte går likadant överallt.
Alltså just den här veckan är Kyrkosunds strand bäst på Sydkoster. På Nord vet jag inte. Där har jag inte varit. Men det borde finnas någon av stränderna som är bättre där också. Norrvikarna är nästan alltid bra. Strömmen går liksom utanför vikarna.
Men nu efter mitt bad ska jag ägna mig åt min nya hobby: tvätta husfasaden. Det är jättekul. Vattnet rinner innanför kläderna och smuts, alger och luftföroreningar droppar ner i håret.
Ni borde prova på. Har ni ingen fasad, så har ni säkert vänner som skulle uppskatta ifall ni kommer och plaskar uppåt deras väggar.
Ja, vatten är mitt element.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
