Alla med intresse för klimatpolitik, oavsett partisympati, borde vara mycket besvikna på nuvarande regerings sätt att hantera klimatfrågan, både på att utsläppen av växthusgaser inte minskar i tillräcklig omfattning och bristen på förebyggande åtgärder.
Orsakerna till Liberalernas troliga uttåg ur riksdagen efter årets val är förstås flera. Frågan är om inte liberala klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtaris roll som ständig försvarare av Tidö-regeringens minst sagt regressiva klimatpolitik haft en viss betydelse för Liberalernas kräftgång. En ung lovande politiker som hamnade i fel sällskap skulle man kunna säga. Frågan är dock om hon hade kunnat göra något annorlunda i det sällskap som hon befunnit sig de senaste fyra åren. Jag tror att om hon vågat bjuda mer motstånd mot de andra Tidöpartierna, framför allt Sverigedemokraterna, så hade det varit en fjäder i hatten för Liberalerna. Och ökat deras chans att vinna klimatoroliga borgerliga väljare.
Debatterar
All heder är de värda, de båda EU-parlamentarikerna Pär Holmgren, MP och Emma Wiesner, C. Trots att de inte är föremål för något val är de ute på en turné och debatterar just klimatet. I dag torsdag är det klimatdebatt på Grand i Malmö och på måndag ”drabbar klimatkombattanterna” samman på universitetet i Karlstad. Frågan är väl hur oense de egentligen är. Båda är ledamöter i Europaparla-
mentets miljö- och jordbruksutskott och lär ha ett gott samarbete.
Båda deras partier går dessutom till val på en utförlig klimatpolitik men med en viss skillnad i tilltron till bland andra bönder och skogsägare och deras vilja att gynna klimat och biologisk mångfald.
Minst att säga om klimatet, åtminstone i sin valpropaganda, har Kristdemokraterna och Moderaterna liksom Sverigedemokraterna som till och med förespråkar användningen av dieselbränsle.
Vänsterpartiet slår fast att alla politiska beslut måste ta hänsyn till klimatkrisen. Socialdemokraterna vill återta ledarskapet i klimatomställningen, vad nu den föresatsen innebär i form av praktisk politik.
Klimatmarschen
På söndag är det dags för den tredje och avslutande klimatmarschen i Göteborg, åtminstone för i år. Den första var i mars, den andra i juni och på söndag en vecka före valdagen hoppas arrangörerna, Jordens vänner, Fridays for future, Ta tillbaka framtiden, Naturskyddsföreningen, Extinction rebellion och Amnesty International, på betydligt större uppslutning än de båda tidigare som samlade ett par tusen demonstranter. Om vi inte blir 50 000 som i Stockholm kan vi väl åtminstone bli 5 000 deltagare i Göteborg. Som alla vill tala om för våra politiker att värna klimatet är en fråga om mänsklighetens överlevnad. Samling på Linnéplatsen kl 13 och väl framme på Gustaf Adolfs torg talar bland andra Greta Thunberg. Det gör hon även dagen före, på lördagen, då Folkfest för fred och klimat med en lång rad artister och talare äger rum på Bananpiren i Frihamnen, Göteborg. Talar där gör även bland andra KG Hammar och Kerstin Bergeå, ordförande i Svenska Freds. Musik bjuder bland andra Stefan Sundström på, liksom Nynningen och Daniel Lemma.
Jag har berättat i flera krönikor om väderfenomenet El Niño i Stilla havet och redan i maj kom varningar om att det kunde bli en ovanligt kraftfull El Niño i år. Så tycks vara fallet och redan denna sommar har Europa drabbats extra hårt. Och än har El Niño inte kulminerat så oron är stor att detta lilla gossebarn, som El Niño betyder på spanska, ska orsaka än allvarligare katastrofer. Särskilt omkring Stilla havet, Indiska oceanen men även Nordatlanten och därmed Europas höst- och vinterväder lär kunna påverkas. För svensk del får vi hoppas att påverkan blir marginell.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
